Storstilad keramisk debut våren 1963

Efter sin storstilade keramiska debut på PUB:s galleri våren 1963 blev Bengt Berglund den mest utpräglade konstnären på Gustavsberg. Hans skulpturer veks och kavlades, lersjoken flög genom luften och märkliga knyten, bollar, borrar och bullar växte fram med egna metoder, bla. en slags inventerad drejning.

Berndt Friberg och Stig Lindberg höll sig oftast till en bruksform i grunden, medan Berglunds konstgods oftast saknade all praktisk funktion. Det var l' art pour art som rullade genom brännugnarna mellan kaffekoppar och karotter. Men Berglund rekryterades till Gustavsberg som utpräglad formgivare. Efter en grundlig utbildning på Konstfack och företagets verkstadsskola 1954-56, med lärare som Berndt Friberg i drejning och glayserer och Carl-Arne Breger i teckning, gick Berglund Högre Konstindustriella Skolan med Stig Lindberg som lärare. Han såg Berglunds formgivarbegåvning.

Efter bla. studier av tekannans funktion och examensuppgiften "Udda Bordsting" blev Berglund kursetta och fick anställning på Gustavsberg. Tanken var att han skulle fostras till formgivare under Lindbergs vingar, bla. fanns planer på vidareutbildning i Italien. På skolan hade Berglund varit säker på att det var formgivning och inte "krukmakeri" han skulle ägna framtiden åt, men väl inrättad i sin ateljé, utan drejskiva, gjorde designprinsen ett lappkast och blev lerbakare. Han bröt med formfadern Lindbergs planer.

"Udda Ting" är ett viktigt Berglund-begrepp och det kan placeras både på hans konstgods och på det bruksgods han faktiskt formgav. Med sig från skolan hade han en uppsjö av former och utkast, modeller och föremål. En del av dem fick fortsatt liv på Gustavsberg. Berglund anställdes 1960 och redan våren efter gick hans salt- och pepparset Pyramid i produktion. (Tre mossgrönt glaserade ströare av stengods i en orange pyramidformad ask.) Nyanställde Berglund var i full fart med dekorförslag, kryddburkar, vaser, kaffekanna, askkopp, tillbringare och burkserien Konvent. Han finputsade skolidéer, arbetade med tegel och emalj.

Men samtidigt växte kollektionen av udda konstföremål. I en intervju strax före sin keramiska debut låter Berglund som en sann funktionalist. - En bruksvara är en sak för sig. Den är till för att användas och ska framställas så att den verkligen går att använda. Det man kräver av liv och skönhet i tingen ska ha en plats för sig. Jag tror inte på sammanblandning av bruksting och andra ting. Men konstgodset och emaljmåleriet tog överhanden.

Det är inte förrän 1968 som Berglund presenterar sig första servis Multum, "En ungdomlig servis". - Att göra serviser var lite gammalmodigt. Jag ville göra udda grejor med flera användningsområden. Jag hade gjort en del stapelbara saker och Arthur Hald (konstnärlig ledare) gav mig uppdraget att arbeta fram en hel servis. Idén var att inte låsa bruksvaran utan låta användaren bestämma funktionen.

Multum (latin för "myckenhet") var en genomtänkt servis i vitroporslin där formerna passade in i varandra och skiftade funktion, bla. passade assietten som lock. Tefaten fungerade som kakfat. Den generösa tillbringaren var en form som Berglund tagit fram redan under skoltiden. Servisen glaserades i två färger, olivgrönt och guldbrunt och stänkmålades för hand med mörkare prickar, ett rationellt sätt att ge delarna individuellt utseende. Mest udda var kopparnas hänklar. - Varför ska en kopp hållas med bara två fingrar - och varför just ett öra? Det är en kvarleva, tänkte jag, så såg den ut för tusen år sen, sa Berglund i en intervju (Storstaden, 5 september 1968). Multums hänklar fick en kraftig T-form och man greppar med fingrarna, inte fingertopparna. Det finns fri plats plats för stora händer.

Med Multum byggde Bengt Berglund vidare på Wilhelm Kåges funkisidéer att bryta upp de gamla serviserna och mixa föremålens funktion, bla med Praktika-servisen. Stig Lindeberg hade utvecklat tänkandet till vardagssuccéer som Gefyr, Terma-godset och Spisa-serien på 1950-talet. Multum blev dock ingen försäljningsframgång och låg i produktion under bara ett år, 1968. Med en screentryckt dekor, Bågskytt, i blått med ett "spanskt knyckarmotiv, en dekor från 1700-talet" som anpassades till servisen, fick Multum-formerna blommigt, förlängt liv till 1972.

Ungefär samtidigt arbetade Bengt Berglund också fram en ugnsservis, Relief i blått eller vitt. Karotter i olika storlekar, med eller utan handtag, ugnsform och Multums assietter med reliefmönster. Relief var i produktion 1970-71. Berglund arbetade vidare med konstgods och emaljmåleri. Formgivningsidéer fanns det fortfarande. Han kombinerade glas och keramik i en lampfot och en serie stiliga vågformade vaser togs fram på prov, men kom aldrig till produktion. 1975 slutade Bengt Berglund med keramik och formgivning och gick med sin konstnärliga rastlöshet vidare inom emaljmåleriet.



Övrig Berglund-formgivning (urval)

Stengodsburkar "Stampe", ca 1964. Fem bruna eller mörkt blå raka burkar med lock där ett mönster stämplats in och sedan glasyren avlägsnats.

Burkserien "Konvent".

Restaurangvaser i benporslin, odekorerat.

En flaskliknande burk med pip och tobaksmotiv, sent 1960-tal. Flintgods. Brunt eller grönt tryck.

"Smaka-burken", sent 1960-tal. En vit burk med tre olika lock: ett med ordet "Smaka!" (samarbete med grafikern Bengt Serenander), ett bladformat rödglaserat gallerlock för pennor eller blommor, samt ett lock med en gul sol.

Restaurangporslin med screentryck, äldre bilder, kopparstick av grönsaker, reklambilder, skaldjur etc. Samarbete med Bengt Serenander, sent 1960 - tidigt 1970-tal.

"Sommargyllen", screentryckt och målad dekor på delar av servisen WB, Kåges "Mjuka Formernas Servis", 1965-70.

Arbete med lampor 1-2 månader per år på Fåglaviks glasbruk, tidigt 1970-tal.


(PE 2003)